Lagen om tillsyn av hundar och katter

1 § Hundar och katter skall hållas under sådan tillsyn som med hänsyn

till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att

de orsakar skador eller avsevärda olägenheter.

I jaktlagen (1987:259) finns särskilda bestämmelser om vad som skall

iakttas för att hindra hundar från att driva eller förfölja vilt.

Lag (1987:260).

2 § Hund som visat benägenhet att bita människor eller hemdjur må ej

vara lös utomhus, såframt den icke hålles inom område, som är

betryggande inhägnat och till vilket utomstående ej äga tillträde.

Hållas får ute i trakten, skall vad nu är sagt gälla även beträffande

hund som visat benägenhet att driva får.

3 § Eftersätts tillsynen över hund, får polismyndigheten meddela det

beslut som omständigheterna kräver, såsom att hunden skall vara försedd

med munkorg eller hållas bunden eller instängd. Beslutet skall delges

hundens ägare eller den som mottagit hunden till underhåll eller

nyttjande.

Är det fråga om en hund som avses i 2 §, får polismyndigheten besluta

att hunden skall omhändertas genom myndighetens försorg. Sedan hunden

omhändertagits får ägaren inte förfoga över hunden utan tillstånd av

polismyndigheten. Polismyndigheten skall efter värdering låta sälja

eller avliva hunden eller ta hand om hunden tills vidare. För

omhändertagande gäller i övrigt 35 § djurskyddslagen (1988:534). Innan

en hund avlivas skall dock polismyndigheten inhämta yttrande från

veterinär, om det ej är uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.

Anträffas en hund som avses i 2 § lös på område där hemdjur finns, får

hunden, om den ej låter sig tas om hand, dödas av den som äger eller

vårdar hemdjuren. Den som sålunda dödat en hund är skyldig att snarast

möjligt anmäla förhållandet till polismyndigheten.

Beslut enligt första eller andra stycket gäller omedelbart, om inte

något annat förordnas. Lag (1988:535).

4 § Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får

jakträttshavaren eller någon som företräder honom ta hand om hunden. När

detta har skett skall hundens ägare eller innehavare snarast

underrättas. Om denne inte är känd, skall i stället polismyndigheten i

orten underrättas.

Kan inte hunden tas om hand, får polismyndigheten låta döda hunden, om

detta är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt även med

hänsyn till omständigheterna i övrigt. Lag (1987:260).

5 § Den som vill återfå en hund som har tagits om hand enligt 4 § är

skyldig att betala ersättning för hundens föda och de övriga kostnader

som omhändertagandet har medfört.

Har inte ägaren eller innehavaren, mot ersättning enligt första stycket,

återtagit hunden inom en vecka efter det att han underrättades om

omhändertagandet eller inom två veckor efter det att polismyndigheten

underrättades, får jakträttshavaren behålla hunden. Lag (1987:260).

6 § Skada som orsakas av hund skall ersättas av dess ägare, ändå att han

ej är vållande till skadan. Vad ägaren sålunda nödgats utgiva äger han

söka åter av den som har vållat skadan.

Vad nu stadgats om ägare till hund gälle ock den som mottagit hunden

till underhåll eller nyttjande.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för skada som

orsakas av en tjänstehund när en polisman använder den i tjänsten, om

den skadelidande har betett sig på ett sådant sätt att det har varit

påkallat att ingripa mot honom.

Vid tillämpningen av tredje stycket skall med polisman likställas sådan

vaktpost eller annan som vid försvarsmakten tjänstgör för bevakning

eller för att upprätthålla ordning. Lag (1992:268).

7 § En katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, får

dödas av jakträttshavaren eller av någon som företräder denne. Inom

tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten.

Lag (1987:260).

8 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 §, 3 § tredje

stycket andra meningen eller 7 § andra meningen eller mot beslut som har

meddelats med stöd av 3 § första stycket, döms till böter.

Den som försummar att lämna underrättelse enligt 4 § första stycket döms

till penningböter. Lag (1991:261).

9 § Polismyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos

länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till

kammarrätten. Lag (1995:1684).

Övergångsbestämmelser

1995:1684

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall

där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.